The Mommyheads släpper sitt nya album ”One Eyed Band” den 8 november 2024 (och på vinyl den 3 januari 2025). Efter att ha dykt djupt in i konceptalbumens domäner med förra årets ”Coney Island Kid”, har de kommit tillbaka för att tänja på gränserna igen. Fortfarande hörs det att The Mommyheads har jättekul och inte oroar sig ett dugg för att bli instoppade i en genre eller i ett fack. Sju LP-skivor under sex år i följd vittnar om ett starkt engagemang och ett konstant egensinne. The Mommyheads månar om att vara aktiva och skapa något originellt i ett ständigt föränderligt landskap. Välskrivna låtar, skickligt framförande och framåtblickande arrangemang gör att de låter fräscha och relevanta efter 37 år tillsammans.
Med låten ”Chicken Soup” inleds ”One Eyed Band” med en virvlande flodvåg av 12-strängar och syntar. Bandet skapar en bitterljuv, och samtidigt upprorisk, underton – som du annars hittar i dammiga skivsamlingar från slutet av 70-talet och början av 80-talet. Adam inleder samtalet med mantrat ”Breathing, Searching, Failing, Dreaming” och låter lyssnaren undra vad Genesis skulle ha gjort om de hade gjort plattan ”Duke” i en uppföljande del. Komplexitet blandat med enkelhet, ungefär som choklad blandat med havssalt, är styrkan hos ”One Eyed Band”. Influenserna är starka, men krockar aldrig med originalitet eller känsla. ”Life is a Dream” sparkar in dörren med en dissonant, passionerad attack av gitarrer, discoinspirerat blås och stråkarrangemang som skulle göra vilket Elvis Costello/ABBA-fan som helst stolt. Ljudmässig utforskning blandat med historieberättande är förhärskande från den första akustiska gitarrtonen i ”Season of our Sound” till den sista trumman i ”Human Being”.
Sidan 2 inleds med den reggae-inspirerade ”Risk It All”. Har någon någonsin spelat ett reggae-groove i 7/8-takt? Texten är inspirerad av den senaste tidens händelser kring den ryske politiske fången Alexei Navalny. Texten ”De vill tysta dig för att de ser att många kan förändras av en” verkar mer sann än någonsin. ”The Gift” skulle kunna höra hemma på en modern version av The Whos soundtrack till ”Tommy”. Överdrivet blås och syntar växlar mellan lugna akustiska verser medan bandet driver igenom till den sista kompromisslösa tonen.
”One Eyed Band” definierar bandets pågående strävan efter originalitet, som ebbar och flödar som en flod som tar sig fram genom vårt kulturella landskap. Du vet aldrig vart resan tar dig, men du vet att resan är lika fruktbar och rolig som någonsin. Vid den här tidpunkten i sin karriär känner The Mommyheads inget behov av att kompromissa musikaliskt, och vi är glada av att kunna njuta av det.
