Nu släpper vi ännu ett fantastiskt album med de amerikanska indierocklegenderna The Mommyheads. På “Genius Killer” fortsätter gruppen att återuppfinna sig själva.
Genius Killer är The Mommyheads nya album, det åttonde sedan deras oväntade återförening 2008.
Genius Killer är en uppfinningsrik platta som ljuder och sjunger med stor friskhet. Skivan uppvisar en fantastisk känsla för detaljer och den är ovanligt varierad i arrangemang och instrumentering. The Mommyheads har höjt en redan hög ribba och Genius Killer kan vara gruppens definitiva verk. Verkligen progressivt, ändå med en bevarad känsla för melodier.
Förhandsbeställ Genius Killer på vit vinyl i begränsad upplaga.
Här är lite tankar kring låtarna på Genius Killer.
Impulse Item
Fantastiskt intro, följt av en skön George Harrison/Beatles-vibe, när själva låten börjar (särskilt gitarrmelodin). Härlig ELO-liknande bakgrundskör i refrängen. Texten är påträngande och får dig att omvärdera ditt liv. “…saker att göra som har ett bestående värde”. Vi trodde att detta skulle vara albumets pièce de résistance tills vi insåg att hela albumet är fullt av höjdpunkter.
Genius Killer
Vi gillar det lite kaotiska arrangemanget och utförandet. Här händer det massor av saker. Breaket med syntharpeggios…. mmmm… Proggaren i oss vaknar till liv. Harmoniskt känns det mer som ett “typiskt” Mommyheads-spår, med alla de fantastiska egenskaper som vi Mommyhead-fans har lärt oss känna igen och älska.
She’s a Fighter
Vi älskar det faktum att leadsången sjungs i två oktaver samtidigt. Intressant ändring av taktart! Det påminner om någon Neil Young-låt. Älskar orgeln som dyker upp runt tre minuter in.
We Almost Lost It All
…ger lite andrum efter ett par hektiska, täta låtar. Reflekterande. En glad/sorglig låt. Påminner oss om The Band när de var som bäst, delvis på grund av det avslappnade groovet, Richard Manuel-liknande falsettsången och den smakfulla kombinationen av orgel och piano. Mycket vintage-klingande låt med massor av jordnära, akustiska ljud.
Distill Your Love Into That Dying Light
Funkiga tongångar. 70-talsvibbar och 70-talsljud. Påminner lite om Superstition av Stevie Wonder. Älskar titeln; bra råd. Texten är som en dystopisk men ändå hoppfull science fiction-roman. Och basen låter tjock och ondskefull.
Idealist
Känns som om det kunde ha varit en Todd Rundgren-låt (på den tiden när hans album fortfarande var relevanta). Intressant text. Vi känner alla någon som passar perfekt in på beskrivningen. Vissa rader får en att tänka på bandets egen Michael Holt. En tillfällighet?
Privilege
En annan groovy historia. Älskar tempot. “Quirky power pop” i bästa bemärkelse av alla tre orden. Får en Todd Rundgren-känsla från den här också. Är det Jackie Simons som sjunger delar av låten tillsammans med Adam Elk?
Bittersweet
Mer andrum för lyssnaren. Det behövs förmodligen, på Genius Killer finns redan en massa musikalisk information att ta in. Det här känns som en mer “normal” The Mommyheads-låt, med drivet i den huvudsakliga sången och de eftertänksamma, poetiska texterna. Vi får en gammaldags soulkänsla i den här, om än med popharmonier. Lite galenskap i slutet. Känns nästan som T. Rex.
One And The Same
Älskar den akustiska gitarrfiguren under versen. Den här känns också som en mer typisk The Mommyheads-låt. Något som är som att återknyta kontakten med en kär gammal vän.
First Five Seconds
Den här fick oss att skratta högt. Prog-intro deluxe! Och det som följer gör ingen besviken. Det här betyder att det faktum att King Crimson har slutat turnera blir en aning mindre bittert. (Riffet är lite som en King Crimson-gitarrfigur som spelas på orgel istället). Texten antyder besvikelse. “Var allt det här värt det?” Om du frågar oss är svaret “ja”. Och vi pratar inte om bandet. Det var förmodligen ett smart drag att inte öppna albumet med den här, men det är en perfekt avslutning: den lämnar dig helt nöjd, samtidigt som du vet att du snart kommer tillbaka för att höra mer.
Grattis, The Mommyheads, till ett magnifikt album.
