Här är ett filmat dokument från när Lars Cleveman spelade några av sina låtar på ett litet kafé i Årsta den 13 februari 2008. Med på spelningen är också gitarristen Håkan Soold.
I samband med att bob hunds gitarrist Conny Nimmersjö släppte sin första soloskiva genomförde han och Lars Cleveman varsin spelning på Guldtuban, ett numera nedlagt kafé i stadsdelen Årsta i Stockholm.
Vid tillfället höll Lars Cleveman på att spela in sin egen skiva Voices In My Head. Djupt involverad i produktionen var gitarristen Håkan Soold från Plastic Pals, och han deltog också på de tre sista låtarna av Lars Clevemans omkring 25 minuter långa set.
Vid tillfället hade jag lånat en videokamera och passade på att testa hur den fungerade. Idag hittade jag den gamla upptagningen och har – med Lars Clevemans goda minne – lagt upp den på Youtube:
Det är lite skakigt i början av klippet, men det ger sig snart (när jag hunnit ta plats på stolen bredvid pianot) och jag tycker att det är en helt okej dokumentation av den här händelsen. Hursomhelst är Lars och Håkans insats mycket bra.
Etikett: Dom Dummaste
Tre intervjuer med Lars Cleveman
I mitten av 1980-talet började vi intervjua Lars Cleveman, operasångare och medlem i rockbandet Dom Dummaste. Det som var tänkt som ett inslag i ett vanligt fanzine blev med åren del ett i en intervjuserie som avslutades 1991, då vi gjorde debut med Fanfar!
Fanfar!s första utgåva var ett dubbelnummer med tre intervjuer med Lars Cleveman. Vi skrev ut intervjuerna precis som de var, med tankepauser och allt som fanns med på inspelningarna. Själva tyckte vi att det var ett fantastisk grepp, men framgången lät vänta på sig. Fanfar! nummer 1-3 möttes med total oförståelse från de kulturredaktioner vi uppvaktade.
”Jaha, vad ska ni skriva om i nästa nummer? Hans kalsonger?” är väl den kommentar som blivit mest klassisk.
I backspegeln är jag mest nöjd med att vi löpte linan ut och genomförde projektet. Man måste vara lite generös mot sig själv och ge en klapp på axeln till de killar som fortfarande gick på gymnasiet när den första intervjun gjordes.
Många år senare gjorde den andre frontmannen i Dom Dummaste, Martin Rössel, en intervjuserie med och om Lars Cleveman i radio. Det låter kanske lite knepigt, men faktum är att det Martin fick fram ur Lasse är på pricken det som Fanfar! borde ha handlat om, men som vi inte hade förmåga att ens fantisera ihop. Leta upp radioserien, om du kan, den är väl värd att lyssna på. Inte minst ger den en utmärkt väg in i Lars Clevemans operavärld.
Nummer 1-3 finns fortfarande kvar i lager, så är du intresserad av ett exemplar går det bra att höra av sig till oss.
Intervjuerna med Lars Cleveman genomfördes av Magnus Nilson och Conny Nimmersjö. Alla foton i Fanfar! 1-3 är hämtade ur Håkan Lindells arkiv.
Så här skrev Stefan Malmqvist om debutnumren i Svenska Dagbladet den 2 september 1991:
Lars Cleveman är en av Stockholms intressantare musikprofiler, även om han är långt ifrån den mest kända. En av de saker som gör honom speciell är att han under många år har utvecklat två parallella karriärer, en inom operavärlden och framför allt då som en del av operakören; den andra har varit litet mer offentlig och rymmer arbete med grupper som Blomsterunge, Dom Dummaste och som soloartist.
Nyutkomna fanzinet Fanfar! har ansett Lars Cleveman så pass intressant att det tilldelat honom hela det första numret (som är dubbelt). Fanfar! publicerar tre intervjuer med Cleveman gjorda 1984, 1985 och i maj 1991. Tidsperspektivet i intervjuerna ger en unik inblick i hur en artist, vars skapande verksamhet till största delen sker utanför de kommersiella allfarvägarna, förändrar sig över en längre period. Detta ovanliga grepp som möjligen tillkommit av en slump placerar Fanfar! på kartan över de mer läsvärda fanzinen.