Ett av Sveriges första band inom industrimusiken, Enhänta Bödlar, bildades för fyrtio år sedan och det firas med en spelning på anrika Rönnells i Stockholm.
Valiant Dunkeldäld, också känd under sitt artistnamn Uddah-Buddah, bildade Enhänta Bödlar 1982. Genom radannonser i musikpressen spreds hemmainspelade kassetter och snart nådde bandet viss ryktbarhet för sin extrema, synth- och oljudsbaserade musik. De första åren var utgivningstakten hög och redan 1984 kom LP-skivan Ogreish Guttural Wounds. Under senare delen av 80-talet avtog livstecknen från Enhänta Bödlar, men år 2007 kom både LP-skivan Akustisk böldpest och CD:n Narkotisk nattvard.
Uddah-Buddah var tillbaka – inte minst på scenen. Efter den långa frånvaron och det faktum att bandets tidiga insats som industripionjärer spätt på ryktet, så har efterfrågan för Enhänta Bödlar ökat internationellt. De senaste åren har Enhänta Bödlar spelat i bland annat Litauen och USA.
Nu firar Fanfar! tillsammans med Rönnells antikvariat i Stockholm att Enhänta Bödlar fyller 40 år. Välkommen till Rönnells tisdagen den 6 december. Läs mer om Enhänta Bödlar på Rönnells.
Pressbild
Pressbild på Valiant Dunkeldäld i Enhänta Bödlar. Foto: Magnus Nilsson. Ange fotograf vid publicering.
Legendariska Robert Johnson and Punchdrunks fyller 30 år och Fanfar! firar detta med att ge ut en genomarbetad samling med bandets egna favoriter.
Robert Johnson and Punchdrunks bildades i Solna i november 1992 av bandets evige frontfigur Robert Johnson. Redan från början satte man gasen i botten och bandets karaktäristiska stil var lika delar Link Wray, Ennio Morricone och slyngelaktig attityd.
Snart nog var man ett respekterat namn inom den oborstade instrumentalrocken, både hemma i Sverige och internationellt. Genombrottet kom med albumet Fried on the Altar of Good Taste (2000) och året därpå fick man uppdraget att göra filmmusik till Fredrik Lindströms komedi Känd från TV.
Men snart nog – och typiskt för bandet – så tog man spjärn mot förväntningarna och utmanade sin egen publik genom att reinkarneras som synthduo. Robert Johnson and Punchdrunks har alltid gått sin egen väg, haft hög integritet och gjort saker med hög kvalitet efter eget huvud. 2017 kom den senaste originalplattan – den hyllade filmmusiken (till en film som aldrig kom till biograferna) Morte di Seeburg (också på Fanfar!).
Lagom till 30-årsjubileet kommer nu Solna, Texas 1992-2022 – en samlingsskiva på vinyl i begränsad upplaga. Den påkostade satsningen har Conny Nimmersjö från bob hund och KC BABY som exekutiv producent. Conny har grävt fram så bra mastertejper som möjligt i arkiven och sett till att låtarna mastrats om på bästa sätt. En högklassig produkt som vi är mäkta stolta över.
Skivan släpps digitalt och på LP den 9 december 2022.
Nu släpper vi ännu ett fantastiskt album med de amerikanska indierocklegenderna The Mommyheads. På “Genius Killer” fortsätter gruppen att återuppfinna sig själva.
Genius Killer är The Mommyheads nya album, det åttonde sedan deras oväntade återförening 2008.
Genius Killer är en uppfinningsrik platta som ljuder och sjunger med stor friskhet. Skivan uppvisar en fantastisk känsla för detaljer och den är ovanligt varierad i arrangemang och instrumentering. The Mommyheads har höjt en redan hög ribba och Genius Killer kan vara gruppens definitiva verk. Verkligen progressivt, ändå med en bevarad känsla för melodier.
The Mommyheads: Idealist (från “Genius Killer” 2022)
Här är lite tankar kring låtarna på Genius Killer.
Impulse Item
Fantastiskt intro, följt av en skön George Harrison/Beatles-vibe, när själva låten börjar (särskilt gitarrmelodin). Härlig ELO-liknande bakgrundskör i refrängen. Texten är påträngande och får dig att omvärdera ditt liv. “…saker att göra som har ett bestående värde”. Vi trodde att detta skulle vara albumets pièce de résistance tills vi insåg att hela albumet är fullt av höjdpunkter.
Genius Killer
Vi gillar det lite kaotiska arrangemanget och utförandet. Här händer det massor av saker. Breaket med syntharpeggios…. mmmm… Proggaren i oss vaknar till liv. Harmoniskt känns det mer som ett “typiskt” Mommyheads-spår, med alla de fantastiska egenskaper som vi Mommyhead-fans har lärt oss känna igen och älska.
She’s a Fighter
Vi älskar det faktum att leadsången sjungs i två oktaver samtidigt. Intressant ändring av taktart! Det påminner om någon Neil Young-låt. Älskar orgeln som dyker upp runt tre minuter in.
We Almost Lost It All
…ger lite andrum efter ett par hektiska, täta låtar. Reflekterande. En glad/sorglig låt. Påminner oss om The Band när de var som bäst, delvis på grund av det avslappnade groovet, Richard Manuel-liknande falsettsången och den smakfulla kombinationen av orgel och piano. Mycket vintage-klingande låt med massor av jordnära, akustiska ljud.
Distill Your Love Into That Dying Light
Funkiga tongångar. 70-talsvibbar och 70-talsljud. Påminner lite om Superstition av Stevie Wonder. Älskar titeln; bra råd. Texten är som en dystopisk men ändå hoppfull science fiction-roman. Och basen låter tjock och ondskefull.
Idealist
Känns som om det kunde ha varit en Todd Rundgren-låt (på den tiden när hans album fortfarande var relevanta). Intressant text. Vi känner alla någon som passar perfekt in på beskrivningen. Vissa rader får en att tänka på bandets egen Michael Holt. En tillfällighet?
Privilege
En annan groovy historia. Älskar tempot. “Quirky power pop” i bästa bemärkelse av alla tre orden. Får en Todd Rundgren-känsla från den här också. Är det Jackie Simons som sjunger delar av låten tillsammans med Adam Elk?
Bittersweet
Mer andrum för lyssnaren. Det behövs förmodligen, på Genius Killer finns redan en massa musikalisk information att ta in. Det här känns som en mer “normal” The Mommyheads-låt, med drivet i den huvudsakliga sången och de eftertänksamma, poetiska texterna. Vi får en gammaldags soulkänsla i den här, om än med popharmonier. Lite galenskap i slutet. Känns nästan som T. Rex.
One And The Same
Älskar den akustiska gitarrfiguren under versen. Den här känns också som en mer typisk The Mommyheads-låt. Något som är som att återknyta kontakten med en kär gammal vän.
First Five Seconds
Den här fick oss att skratta högt. Prog-intro deluxe! Och det som följer gör ingen besviken. Det här betyder att det faktum att King Crimson har slutat turnera blir en aning mindre bittert. (Riffet är lite som en King Crimson-gitarrfigur som spelas på orgel istället). Texten antyder besvikelse. “Var allt det här värt det?” Om du frågar oss är svaret “ja”. Och vi pratar inte om bandet. Det var förmodligen ett smart drag att inte öppna albumet med den här, men det är en perfekt avslutning: den lämnar dig helt nöjd, samtidigt som du vet att du snart kommer tillbaka för att höra mer.
Grattis, The Mommyheads, till ett magnifikt album.
Idag släpps “4 Songs EP” med Roxton Giants, det första livstecknet från gruppen på femtio år. Deras spaghettivästern-doftande rocksteady har legat i träda tills Per Thorsell ropade in deras skiva på auktion.
Man vet lite eller ingenting om gruppen The Roxton Giants. Bandet verkar ha varit aktivt i eller runt Roxton, Texas i slutet av 60-talet, möjligen in på 70-talet. De enda kända exemplaren av deras skivor dök upp på en auktion i Sverige häromåret och köparen – Per Thorsell, känd från band som Robert Johnson and Punchdrunks och The Hi-Winders – tog en chansning och ropade in dem. Han blev inte besviken. Återutgivningen av 4 Songs EP är det första livstecknet från gruppen på 50 år.
Från EP:n hämtar vi Greasy, en instrumentell, släpig och osande blandning av ska/rocksteady och italiensk spaghettivästern. Låten är inspelad i USA troligen i slutet av 60-talet och återutges från det enda kända exemplaret av bandets kanske enda EP.
Sommaren inleds med ett starkt livstecken från KC BABY, det lilla bandet med de stora känslorna. 1 / 1 000 000 är titeln på deras nya singel.
KC Baby vill med sin nya singel och video hälsa att de lever och mår bra. Mer musik kommer framöver. Ett album är planerat att spelas in hösten 2022.
1 / 1 000 000 (uttalas ”En på en miljon”) handlar om det bra och dåliga med att nöja sig med det man har.
Kajsa Magnarsson spelar synth och sjunger, Conny Nimmersjö spelar gitarr och körar, Christian Gabel har producerat och spelat in i Studio Cobra, och David Sabel spelar bas.
1 / 1 000 000 är en somrig indielåt att sjunga med till. Kajsa är mycket nöjd med att hon fått in ett house-piano. Conny är mest bara nöjd.
Video av Astrid Askberger.
1 / 1 000 000 (En på en miljon), video av Astrid Askberger
Fakta
Artist: KC BABY Titel: 1 / 1 000 000 (En på en miljon) Format: Digital singel Release: 2022-06-03 Producent: Christian Gabel Omslag: Esther Jemth Foto: Hampus Andersson (fotograf), Sara Björnstedt (stylist)
Det lilla bandet med de stora känslorna är tillbaka. Den här gången får vi möta ett KC BABY med ett poppigare sound – en föraning om nästa års album.
KC BABY är Kajsa Magnarsson och Conny Nimmersjö. Tillsammans spelar de passiv-aggressiv elektropop och de debuterade 2018 med albumet Lila blå. Genombrottet kom 2020 med singel Pratade, lyssnade som nådde lyssnare långt utanför Sveriges gränser.
Conny Nimmersjö, till vardags i bob hund, berättar om den nya singeln, Evig tid:
Kajsa köpte ett DNA-test till oss och det blev starten för ett maniskt släktforskande. Texten är influerad av våra äldsta släktfoton. Musikaliskt sett har vi inspirerats av det vårt tvååriga barn helst dansar till – Fleetwood Mac och Roxy Music.
Med Evig tid återvänder duon KC BABY med en stark renodlad poplåt. Evig tid är mer traditionellt producerad än tidigare releaser. Christian Gabel ansluter på trummor och David Sabel på bas.
Det är roligt att prova ett annat sound, säger Kajsa Magnarsson. Den här låten är poppigare än vår tidigare musik, men den som saknar rundgång och noise kommer att få sin beskärda del på det album som kommer nästa år.
Evig tid släpps den 19 november 2021 som digital singel på Fanfar! Låten har text av Kajsa Magnarsson och musiken är skriven av Kajsa Magnarsson och Conny Nimmersjö.
The Mommyheads kommer att spela sin LP New Kings of Pop i sin helhet på påskafton, lördagen den 3 april. Missa inte denna unika spelning online.
Indiepop-hjältarna The Mommyheads fortsätter att utveckla sin musik och sitt angreppssätt på det vi känner som populärmusik.
The Mommyheads är ett indiepopband som i sin första inkarnation verkade från omkring 1987 till 1998, upplöstes i ett decennium och är sedan 2008 återförenade. New York-bandet har jämförts med XTC, och visst är lekfullheten och viljan att utmana det förutsägbara gemensam. Sedan albumet Future You ger Fanfar! ut The Mommyheads skivor i samarbete med bandet själva.
Det senaste albumet är fantastiska New Kings of Pop. På påskafton kan du avnjuta en livestream med bandet, där man framför New Kings of Pop i sin helhet. Det har talats om en del överraskningar också.
Under 2020 släppte vi Cantona Gut Systems debutalbum Yoko: The Best Beatle. Nu har tidningen Mono Magasin utsett skivan till årets bästa.
LP-skivan Yoko: The Best Beatle är unik i svensk musik. Det är väl naturligt att vi som står bakom skivetiketten Fanfar! tycker så, men oavsett åsikt så kan man nog konstatera att Cantona Gut System debuterar med något väldigt ovanligt – ett album som blickar både bakåt och framåt, som lyfter upp och som förgör med samma skarpa hand.
Den här typen av musik brukar möta ett visst motstånd, åtminstone initialt. Inte minst därför är det otroligt roligt att tidningen Mono Magasin just utsett Yoko: The Best Beatle till nummer ett på sin lista över 2020 års bästa album. Som en bonus kan vi glädjas åt att även The Mommyheads senaste platta, New Kings of Pop, också finns med på samma lista!
Det bästa du kan göra är att investera i dessa skivor medan de finns kvar i lager.
Så här skriver tidningens recensent Peter Sjöblom i sin recension av Yoko: The Best Beatle:
Skivan med den underbart provokativa titeln ‘Yoko: The Best Beatle’ (förutsatt att man är lättprovocerad) är Cantona Gut Systems första, men duon är inte så okänd som det kanske kan tyckas. Både Robert Johnson och Johan Skugge kommer från relativt nyligen nerlagda Robert Johnson & Punchdrunks, och detta nya projekt kan ses som den naturliga utvecklingen av vad det hyllade instrumentalbandet gjorde framför allt mot slutet. Soundtracks till gamla italienska skräckfilmer som aldrig gick upp på bio är förstås en given referens, men Cantona Gut System lägger till ännu mer dystopiska schatteringar. Skräcken har inte längre Dario Argentos starka färger utan går i blåsvarta, nästan monokroma svårdifferentierade nyanser. Det här är så nära Sverige kommer Suicides debutplatta och Chrome runt tiden för ‘Red Exposure’. Att upplösa ett så firat band som Punchdrunks och sedan komma tillbaka med någonting som är ännu starkare, ännu mera nådlöst, ännu mer visionärt är både modigt och lovvärt. Att det sedan är det bästa jag hört från Robert Johnson överhuvudtaget gör självklart bara bedriften ännu större.
Tidigare i år albumdebuterade Cantona Gut System med “Yoko: The Best Beatle”. Nu kommer en av låtarna på skivan, Hoosegow, i en något kortad version – och en skruvad video därtill.
Cantona Gut System består av Robert Johnson och Johan Skugge, båda med ett förflutet i Robert Johnson and Punchdrunks. Som duo har man tagit med sig inslagen av cineastisk, elektronisk musik på gränsen till industrimusik, som de sista plattorna med Punchdrunks förebådade. Debutalbumet “Yoko: The Best Beatle” är en mörk ljudsättning till vår tid.
Du hittar “Hoosegow (Version)” på Bandcamp, Spotify med flera plattformar.
Till nya versionen av “Hoosegow” finns en video signerad Stefan Viterstedt på Taket.
Cantona Gut System: Hoosegow (Version)
Stefan Viterstedt har tidigare gjort videon till “Hauptstrasse 155” med Robert Johnson and Punchdrunks. Bland mycket annat.
Du minns väl KC BABY, det lilla bandet med de stora känslorna? Nu är Kajsa Magnarsson och Conny Nimmersjö tillbaks med en ny, stark låt – “Pratade, lyssnade”.
Duon KC BABY består av Kajsa Magnarsson och Conny Nimmersjö. Tillsammans med betydelsefulle producenten Christian Gabel debuterade man med albumet “Lila blå” för ungefär två år sedan. Efter en uppföljande turné blev det ganska tyst om KC BABY, men nu är de tillbaks. Idag släpps låten “Pratade, lyssnade” digitalt på Bandcamp, Spotify och andra plattformar.
Till låten finns också en video av Johan Skaneby och Anna-Karin Unger.
